Tillverkad i Ryssland

Du har bott i Ryssland under lång tid, rest mycket mellan dess städer, besökt berömda teatrar och klassiska baletter, läst många böcker av framstående ryska författare... Det verkar som du vet allt om detta land. Är du säker?

I den här artikeln kommer du att lära dig om några egenheter som har sitt ursprung i Ryssland. Saker som du inte kommer att möta i reseguiderna. Men de kommer att hjälpa dig att komma lite närmare Ryssland och försöka förstå varför "du inte kan förstå det med ditt sinne, eller täcka det med en gemensam etikett."

Subbotnik

På våren 1919, två år efter revolutionen i Ryssland, under det inbördeskrig, vädjade den bolsjevikiska partiledaren Vladimir Lenin till folket att hjälpa till att förbättra järnvägarna. I svar fanns det de som frivilligt arbetade extra timmar på lördag utan betalning. Eftersom 'lördag' på ryska är 'subbota', kallades en sådan dag för en 'subbotnik'. Traditionen fortsatte till slutet av den sovjetiska eran, fram till början av 1990-talet. Om det i början verkligen var baserat på entusiastiska frivilliga inspirerade av revolutionära idéer, blev det senare en obligatorisk social händelse som hölls varje år i april tillägnad Lenins födelsedag. Subbotniks handlade mest om att städa i grannskapet, plantera, byggarbete och reparera offentliga bekvämligheter. Men mycket nyligen har idén med subbotniks grundad på en frivillig anda väckts till liv igen. Till exempel har Moskva framgångsrikt genomfört "Det rena staden" festivaler i ett par vårar i rad. Alla som vill delta får uniform och städverktyg för att hjälpa till att städa parker, gator, handelscentra, bibliotek, museer, bostadshus, etc.

Dachas och dachniks

'Dacha' är ett sommarhus för en stadsfamilj att vistas i och, som regel, används det inte för permanent boende. I Ryssland finns det en allmän uppfattning att dacha är ett rent ryskt fenomen och kan inte jämföras med sommarhus i andra länder. Begreppet Homo Dachnik kan hänvisas till varje person som äger eller hyr en dacha.

Så, vad gör dacha-livsstilen så betydelsefull och attraktiv för ryssarna, och varför föredrar de det framför andra typer av vila trots alla bekymmer och problem kopplade till det? Dacha ses som ett skydd där livet har mer mening än i staden. Här känner man sig verkligen hemma och nära Moder Natur. Arbete på dacha – trädgårdsskötsel, byggande och reparation – görs för ägarens eget bästa, och därför kan det vara hårt men ändå njutbart. En riktig dachnik är också en utmärkt expert på trädgårdsskötsel – en babushka-dachnik utan specialutbildning skulle snabbt lära dig, en dacha-lös stadsbo, alla de minsta detaljerna om jord, gödningsmedel, frön, skott och växter.

Enligt statistik från Yandex och Google görs det mestadels online-sökningar i Ryssland som 'hur man utsmyckar ett dacha-hus och området runtom' eller 'idéer för din dacha - hur man gör den bekvämast med egna händer'.

Balalaika

Detta ryska stränginstrument uppfanns troligen av tjänare, eller livegna, tillbaka i Rysslands medeltid för att försköna deras liv, ge en liten glädje till det. Balalaika har en karaktäristisk triangulär kropp och tre strängar. Dess namn härstammar från de gamla ryska verben 'balagurit' eller 'balabonit' vilket betyder att prata, ha en småprat. Så, essensen av balalaika är att vara ett lätt och roligt instrument som man kan klappta och slå musik på.

Balalaika var mycket populär bland skomorokhs - vandrande skådespelare-trubadurer och bönder. Skomorokhs underhöll folk på marknader och tjänade till sitt uppehälle och dryck. De hade inte den minsta aning om att instrumentet de spelade kunde verka märkligt för de vid makten. Men den ortodoxa kyrkan ansåg alla folkmusikaliska instrument vara djävulens kärl. Så den store ryska hertigen beordrade att samla ihop dem alla och bränna dem. Under en tid var balalaika bortglömd, även om bönderna på landsbygden fortsatte att spela det. Men allt förändrades tack vare den unge adelsmannen Vasily Andreyev, som hörde balalaikan en gång. Han blev förvånad över dess underbara ljud. Till sin förvåning visste Andreyev, som beskrev sig själv som expert på folkinstrument, ingenting om balalaika. Han beslutade att förbättra instrumentet. Dessutom, för att göra det populärt. Från och med den tiden infördes en ny regel i den ryska armén: i början av den militära tjänsten fick alla nya soldater balalaikor som de kunde ta med sig hem efter att tjänsten var över. Så, tack vare Vasily Andreyev, blev balalaika extremt populär, och inte bara i Ryssland utan även utomlands. Dess musikaliska ljud märktes av ryska kompositörer, och balalaika började användas av klassiska orkestrar. Numera är det en symbol för det ryska folket och kulturen.

Mörkt (råg) bröd

Det finns ingen måltid utan bröd i Ryssland. Sedan gammalt har utlänningar som besökt Ryssland alltid blivit förvånade över hur mycket bröd ryssar kan konsumera. Mörkt rågbröd är en av symbolerna för landet. Det är rikare på fiber än vitt (vetemjöl) bröd, ofta starkare i smak och mörkare i färg. Därför kallar de det mörkt eller svart. Det bakas utan jäst, men med speciella fermenter. I gamla tider var odlingen av råg mycket mer praktiserad än vetet på grund av det instabila vädret i centrala Ryssland - korta varma säsonger, dålig jord. Under dessa omständigheter växte rågen rikligare. 70% av brödet var svart fram till sovjettiden. Inte förvånande var att vetebröd var avsett för rika människor, medan vanliga ryssar konsumerade svart bröd.

Ett intressant historiskt faktum visar vad som kunde hända om ryssar saknar svart bröd. År 1736, under det rysk-turkiska kriget, gick 54 000 ryska trupper in på fiendens territorium. Rågmejlsförråden blev fast i väg någonstans på vägen till det. Så bröd fick bakas av lokalt vetemjöl. Konsumtionen av platt smakande vitt bröd orsakade många sjukdomar bland den ryska armén eftersom de var så vana vid att äta rågbröd med dess karaktäristiska sura smak. På 1800-talet skrev den berömda ryska poeten Alexander Pushkin en gång om sin vän som, efter sin återkomst från Frankrike, nämnde, “Att leva i Paris är dåligt, vän, inget att äta, det finns inget svart bröd”. Pushkin noterade också att turkarna, de krigsfångar han hade träffat, klagade över maten bara på grund av det svarta ryska brödet som de inte var vana vid att äta.

Det finns många sorter av svart bröd - Darnitsky, Rijsky, etc. Det finns inte mycket skillnad mellan dem förutom en sort - Borodinsky. Den har en ganska speciell sötaktig smak. Den största skillnaden ligger i tillsättningen av koriander. De kan också tillsätta socker, honung eller sirap. Råg (svart) bröd som görs på fermenter kan definitivt betraktas som en rent rysk produkt. Det är mycket hälsosamt eftersom det innehåller mycket vitaminer, järn, zink, kalcium och många andra nyttiga ämnen.

Galoscher (Gummiskor)

“Det är ingen bra idé, mina herrar, att inte bära galoscher i ett sånt väder, - sa Filipp Filippovich i en skolande ton. – För det första kan ni få en förkylning, och för det andra har ni spårat ner mina mattor, mina persiska mattor ska jag förtydliga.” Som man kan se uttrycker detta citat taget från den berömda Mikhail Bulgakovs bok “Hjärtat av en hund” mycket väl vilken betydelse galoscher hade i Ryssland med sitt föränderliga och lynniga väder.

Galoscher är inte typiskt unika för Ryssland då de även användes i USA, Storbritannien och andra länder i Europa. Men det är i tsarryssland som galoscher blev en integrerad del av filtkängor, eller valenki, och därmed blev en oumbärlig fotbeklädnad under stränga ryska vintrar. Numera ersätts galoscher av olika typer av gummistövlar.

Fotwraps (portyanki)

Arméns utrustning handlar först och främst om användbarhet och traditioner. Fotwraps som kallas på ryska 'portyanki' kombinerar båda. Bärs i den ryska armén sedan Peter den stores tid, dessa rektangulära bitar tyg som sveps runt fötterna på ett speciellt sätt hjälper till att skydda dem från gnidning och absorbera svett. Jämfört med strumpor är fotwraps billigare och enklare att tillverka, snabbare att torka och mer beständiga mot slitage och tår: alla hål kan kompenseras genom att linda om tyget i en annan position. På vintern bär den ryska armén flanellportyanki medan deras bomullsvariant används på sommaren. Som en general nämnde, “Fotwraps, de har varit, de är och de kommer att vara. Visst har den ryska armén provat strumpor, vi lever inte i stenåldern. Men den fotbeklädnad som trupperna använder, dvs. tarpaulin boots, kan inte kombineras med syntetiska. Och om det inte är syntetiskt, behöver tjocka strumpor skräddarsys individuellt, annars kommer de att orsaka blåsor eller, åtminstone, mycket obehag när de är ihopskrynklade. Därför misslyckas strumpor alltid här.” Dessutom kan en ung mans färdighet att snabbt göra strumpor av två näsdukar locka ungas tjejers uppmärksamhet och djupt imponera dem.