När öst möter väst
Till synes är Luces huvudsakliga domän vin, eller mer specifikt, italienskt vin
Det finns en anledning till att Rysslands första kejsare är känd som Peter den Store. Han var den som öppnade sitt lands ögon för väst, för framsteg och reform, och förvandlade det från en nation som var strandsatt i medeltidens träsk till en modern supermakt i Europas framkant. Han revolutionerade Rysslands synsätt på praktiskt taget alla områden av forskning och liv, från kultur till vetenskap, utvidgade sina horisonter åt alla håll och satte det på en upplyst väg som leder hela vägen fram till idag. Om något var 'stor' en underdrift.
Det är nog att få en att undra vad han skulle tycka om han såg Ryssland idag. Ingen tvekan om att han skulle behöva en stund för att vänja sig vid många av de saker vi tar för givna; elektricitet, datorer, övergångsställen. Först då kanske han skulle börja ta in sin omgivning, de kantiga byggnaderna gjorda av glas och metall, de enorma asfalthögarna fyllda med en konstant ström av bilar, de gigantiska reklamskyltarna som annonserar produkter som är designade för att berika ens liv.
Indeed, Ryssland har förändrats mycket sedan Peter var omkring. För att börja med, är nu huvudstaden, inte St. Petersburg. Livets fokus har flyttat från jordbruk till konsumtionskultur, och, precis som i de flesta av världens moderna delar, från överlevnad till ackumulering av rikedom. Företag som MacDonald's och Coca Cola sveper nu över staden, betjänade av moderiktigt klädda människor som anländer i eleganta svarta Audis och exekutivsedan. Om Peter drömde om ett modernt Ryssland som tar in influenser från resten av Europa, så är detta det.
Få platser representerar denna progressiva vision bättre än Luce restaurang. Utåt sett är Luces huvudområde vin, eller, mer specifikt, italienskt vin. Dess väggar är täckta av flaskor som väntar på att korkas upp, grubblande i glöden av smakfullt placerade ljusstrålar, villiga att bli uppätna av män och kvinnor från Rysslands renässans. Faktum är att själva namnet på restaurangen påverkades av Frescobaldi, en av världens äldsta vinproducenter.
De finns där för att berika en eklektisk meny som är tungt lastad med pizza och pasta, fisk och focaccia, som tillgodoser smaklökar som kräver allt rikare och finare mat, medan de knappt bryr sig om kostnaden. Men den blygsamt formulerade menyn själv antyder lite om den fascinerande kvaliteten som kunderna kan förvänta sig när deras måltid anländer. Varje rätt är sofistikerad och raffinerad, fullpackad med smak och presenterad med en förbluffande uppmärksamhet på detaljer.
Detta skulle ensam vara tillräckligt för att placera Luce i Moskvas restaurangelit, men det representerar bara hälften av vad som gör denna plats så speciell, för bredvid de onekligen läckra utländska rätterna kan man hitta lika läckra ryska rätter, från biff stroganoff till borsjtj. Det erkänner att Rysslands kök har stor djup och variation, och att det är mer än kapabelt att stå emot globala näringsjättar.
Men det representerar också något djupare än så. Det visar att Ryssland har omfamnat väst som Peter den Store önskade, men inte på bekostnad av sin egen kultur, och medan fingeravtryck från hela världen kan hittas över hela Moskva, bidrar de konstruktivt snarare än destruktivt till stadens kultur.
I sin tur börjar rysk kultur sprida sig ut genom Peters fönster till väst, som genomsyrar de platser som hittills har bestämt globala trender, från vodkan som nu finns i varje europeisk bar, till kosackhattarna som kan ses guppa genom stadens gator varje vinter, till stroganoffen som har blivit en stapelrätt i många engelska hushåll, till miljardäroligarker som har plöjt ner sina fickpengar i världens finaste fotbollsliga.
Kunde Peter den Store någonsin ha drömt om detta?
